Linnea R Edlund

Jag börjar bli riktigt TRÖTT på detta -.-
VARJE gång, jag menar varje gång jag ska gå på toa så kan man inte sätta sig ner förs än man typ har torkat av toalett ringen med både vatten tvål, handsprit och så vidare, för ni killar fattar ALDRIG.
Om ni ny prångt skall stå upp när ni kissar för att det känns mer manligt, så kan ni väl förfan fälla upp ringen också??? - Eller åt minstone torka av när ni pissar utanför?! Ärligt talat, hur fräscht tror ni det är när man väl råkar sätta sig i erat piss för att man faktiskt inte borde förvänta sig att det ska finnas där?? Vi tjejer skall egentligen inte behöva kolla efter när vi sätter oss på toastolen. Det är inget min fält, det är en jäkla toalett sits :S Men lik förbannat så får man tji om man råkar missa att kolla efter.
Det spelar ingen roll vart man är. Hemma, hos en kompis, på jobbet, i skolan - DET FINNS ÖVERALLT. Fucking kisset tar över :S
SITT NER eller FÄLL UPP RINGEN eller TORKA EFTER ER.
Ni torkar ju iförsej inte ens lillsnorren, så vad ska man förvänta sig av er?...
suck -.-

Inatt har jag en sådan natt då jag inte kan sova.
Det konstiga är att jag har datorn på, kollar på den - men är inte inloggad på msn, eller någon annan sajt förutom min blogg. Här, på "skapa" har jag suttit och stirrat in på en tom ruta. Ett oskrivet område. Som bara väntar på att få en story.. Varför kan jag inte sova? - Det känns lite som rädsla. Rädsla för att i samma stund som jag slår igen laptopen, släcker nattygslampan och vänder mig till rätta på kudden - så ska något hemskt hända. Vad vet jag inte, men jag känner mig inte bekvän med tanken. Så därför har jag hellre lampan tänd och laptopen uppe. Då känner mig mig inte lika ensam. Här har ni min svaghet för att sova ensam.. utan den jag älskar.. och jag gör det hela tiden.. det är som att - jag är rädd för att han ska glömma bort mig under natten..
- Mitt hjärtformade halsband gör så att min hals kliar jätte mycket. Men jag tänker inte ta av mig det. Jag fick det av Lab. Och så länge jag har hans hjärta intill mitt, så ska mitt halsband hänga där. För mig symboliserar det något mycket större än ett hjärta. Det är ett hjärta som jag fick av honom. Han gav mig ett hjärta. Men just nu kliar hjärtat... Fast jag väljer att inte se allergin som något symboliskt, vad skulle det vara liksom? Allergisk mot kärlek? Kan man va det?
- Jag är allergisk mot kärlek tror jag... Den tog tag i mig, gjorde mig svag.. fick mitt hjärta att börja blöda, och gjorde så att mina lungor inte fick luft, samtidigt som dom ger mig den härligaste luften som finns när den väl gör det. Nu kliar det också.. Men jag tänker inte ta av mig ditt hjärta. Det kommer hänga där, tills du säger åt mig att ge tillbaka det... gud förbjude att det någonsin händer.
 Gud? - Jag måste erkänna att de senaste åren har jag trott på något högre.. När jag haft det svårt har jag bett. Jag har bett en bön varje gång jag landat och lyft med ett flyg. Jag har bett en bön varje gång jag känt mig vilsen. Jag har bett en bön varje gång jag varit rädd - och jag har verkligen förlitat mig till detta också... Men på senaste har jag börjat tvivla. Tvivlat djupt på allting som jag själv inte har kontroll över. När ens egen fantasi, tro, himmel sviker en, så borde man ta en seriös funderare över vem fan man pratar med på kvällarna när man känner sig vilsen.. Varför inte bara uppsöka någon slags psykolog/kurator istället? pfft...

Fan vad o-organiserat detta inlägget blev.. Som ni ser så har jag bara skrivit ut exakt vad som rullade ut ur mitt huvud just nu.. Skriver av mig som jag brukar säga. Kanske vågar jag släcka lampan nu och tänka att han fortfarande älskar mig när det blir ljust ute? Att halsbandet är kvar kring halsen? Att det kanske till och med slutat klia?, haha...

Förresten!
Vad är kärlek för er?
Hur mycket tycker ni man bör visa för varandra, att man älskar varandra?
Räcker det med att man finns där som en vän eller ska man säga det varje dag?
- För mig handlar det om lagom. Lagom kärlek består av, bra vänskap, Lagom pluttinuttit men ändå lite rättelse, lagom gåvor och presenter. Det största är att göra saker för varandra.

Godnatt.

Im a big big girl in a big big world... Hah, det slog mig just hur länge sedan det var jag hörde den låten... Såg en film just som fick mig att tänka på vilka svin de flesta killar är. Och hur lite jag tror om mig själv som tjej, och hur lite jag tror om killar och deras förmåga att älska. Det är samhället som säger att killar är monster och tjejer är offer, och så rättar sig alla efter det. Ska det verkligen vara så?

Haha, jag och hannah låg och spekulerade i det här med att alla tjejer är undermedvetet bisexuella.
Hannah: - Det skulle inte förvåna mig om hela jordens befolkning, killar som tjejer är lagda åt båda hållen...
Jag: - Precis, det är bara så självklart att det är tjej och kille, och därför har man automatiskt rättat sig efter det och de flesta känner aldrig efter. (de enda som syns mest, som har kommit ut är ju bögar.. För dom är helt lagda åt andra hållet och har inget val.)

Nu tycker ni att vi är skit konstiga som säger så, men jag har tro på det.
För jag tror stenhårt på att alla tjejer är undermedvetet bisexuella. Liksom visst - det är inte direkt så jag börjar skaka av upphetsning när jag ser en tjej naken - det är ingen deal alls liksom, men jag har ju - precis som alla andra, aldrig riktigt tänkt på det förut? - Jag har kysst många av mina tjejkompisar, haha! (Hannah var min första kyss) - Och det har verkligen inte varit upphetsande eller speciellt spännande - men det är ju för att dom är mina kompisar? 
- Förstår ni hur jag tänker? Alla bögar tänder ju inte på ALLA killar dom ser tex? Alla vi andra människor tänder ju inte på alla killar/tjejer vi ser? 
Vi människor är så trångsynta och väljer att följa ett sånt mönster i livet hela tiden. Tänk om alla var lagda åt båda hållen! Tänk vilket rikt sexliv man skulle haft då! 

Bara för att jag skriver detta inlägget menar inte jag att jag tänder på tjejer -.- Menar mer att jag inte har svårt att tro att jag skulle kunna vara bisexuell om jag verkligen undersökte saken ;) hahaha. 

Nog om detta.
Ska försöka sova nu :)
CIAO! 

Angående mitt inlägg om tjejers bekräftelsebehov och du som kommenterade:
- Varför skulle JAG göra något åt det? för det första så, har jag sagt att detta handlar om mig och min kille?
för det andra, varför ska jag stå där bland okänt folk och tjuta " sluuuta dååå... respeeekt bu fucking huu..." Jag tror att det skulle retat upp min pojkvän mer än ifall någon okänd brud skulle kalla honom bög?

Aja.

Jag tänker nu tillägna mitt första inlägg i kategorien mina tankar/åsikter...

Det handlar om förhållanden, och folks beroende att lägga sig i och veta bäst. Orsaken till att jag kom att tänka på detta var för att jag läst paows blogg samt gossips.se nu. Jag skriver inte detta för att "försvara" paow eller något, varken gillar eller ogillar henne så. MEN jag vet hur hon känner sig just nu.
Hon verkar vara grymt kär i sin pojkvän hugo (även om det bara är ett trick att dom är tillsammans om så är fallet, så har jag ändå ett bra exempel) och han verkar vara kär i henne också. Men folk vill ändå prata. I skvallerbloggarna påstås det att Hugo är otrogen, att han flirtar med andra tjejer när dom är i grekland osv. Jag vet inte ett skit om hugo, jag tar som sagt detta bara som ett exempel.
- Paows egen vän skriver i sin blogg om att Hugo är fel för Paow. Att paow bara är blind.

Hej, välkommen till mitt liv.
- Folk har ett ständigt behov av att lägga sig i mitt förhållande. Folk har ett ständigt behov att se ut som att dom sett ett spöke när det går upp för dem vem jag är tillsammans med.
Mina så kallade vänner tror sig veta allt också. Det värsta är att dom hoppas på att det ska ta slut.
Folk kan inte låta bli att lägga sig i.

Huvudsaken är att alla som har detta problemet inser att det handlar om avunsjuka, folk som vill förstöra, och inget annat än det.
Man måste alltid lyssna till sitt eget hjärta och framför allt magkänsla.
Det är inte lätt att ha världens snyggaste kille alltid :D hihi!

Och det är inte om vad som helst heller.
Jag skall här med skriva ett hat inlägg om det som kallas PMS.
Vad fan e pms egenltigen? Det harjag alltid undrat. Jag har ingen aning om vad det står för, det ända jag har fattat är att man blir ett svin och att man får lingonweek strax där efter -.-
- Fram tills nu har jag alltid tyckt att folk har överdrivit. Använt pms som en undanflykt till att bete sig som bitchar.. men OJ OJ OJ tjii fick jag.

Här är en lista på allt jag HATAT idag:

• praktiken
• att äta - man blir bara fet..
• min kropp.
• min äckliga förkylning.
• den irriterande busschafören som inte är irriterande på något speciellt vis.
• min egna röst
• cheerleaders.
• min telefon
• hela mig
• mamma
• pappa

Och massor av massor av fler saker.
UTBROTTET var på G tre minuter innan bussen kom för att ta mig hem och det var otroligt att jag klarade av att hålla mig.

Jag måste medge att det inte alltid kan va lätt att vara en tjejs pojkvän.
Jag menar, jag hade slaktat mig för lääänge sedan... Labben tacklar mig , ganska bra, förutom att han inte tycker det verkar hälsosamt att ha mig hemma när jag har pms :) Kan förstå honom, men det handlar egentligen om att inte bryta ut det.
Tål inte skämt.
tål inte kritik.
vill bara ligga under ett täcke och glo på film och höra hur underbar jag är från min pojkvän, men när detta inte sker och när man får höra dryga skämt som jag annars brukar garva åt så får jag spykbryt. börjar gråta av frustration, vill dampa, vill DÖDA.

Så förlåt labben för att jag är så KONSTIG just nu. Konstigare än vanligt åt minstone.
Så förlåt EMMY för att jag inte ringt tillbaka men jag orkar inte tänka på något just nu och jag LOVAR att ringa imorgon så fort jag har lunch.
Sen orkar jag inte säga förlåt till någon mer för man får ta hänsyn till detta!!!!!!!
BOTA MIG NÅGON


GODNATT

Funderar på att ta mig an devote.se istället för blogg.se....
Testa iallaflal?
Ha kvar denna blogg tills jag bestämt mig :) jajamen.

Jag känner mig så liten.
Som en liten flicka som bara vill krypa upp i ditt knä och finnas där i din famn och bli lugn.
Jag känner mig som en rädd liten flicka.
Det kanske är just vad jag är?...
Jag sitter bara i mitt rum och blickar ut genom fönstret i väntan på något infall. Någon bra ide som kan få mig lugn igen. Men ingenting kommer upp...

Mitt huvud dunkar.
Mina ögon svider.
jag är trött men kan inte sova.
vågar inte försöka.
ska upp imorgon, men vet inte om jag klarar.
- it's just one thing i know fore sure right now.
i love you.

besviken man blir.

" Avundsjuka är oattraktivt hos en kvinna."
Men det är fan så oattraktivt hos en man också!

ordspråk.

För att förstå en kvinna, finns det bara en lösning.
Genom att förstå en kvinna får du ett perfekt liv i ett perfekt förhållande.
Vi kvinnor är ju så otroligt smarta och är grymma på att se igenom folk, så vi vet redan för det mesta vad som rör sig i era huvuden ;)
Anyway.
LÖSNINGEN: - Alla män bör se sex and the city!
(det är iallafall vad jag gör när jag försöker förstå mig på mig själv) 

Jag kan inte sova...
Jag har nämligen en sådan där period, där jag spekulerar, funderar och filosoferar mycket över mig själv, mina behov, mitt liv och framtid.
Jag tänker även mycket på mitt förflutna... Vad kunde jag ha gjort bättre i mitt liv? Vad kan jag göra för att förbättra mig själv?
Jag vet att jag inte behöver ångra mycket alls i mitt liv (frågan är då bara VAD jag egentligen behöver ångra?). Jag har alltid satt mina vänner framför allt, haft mitt största mål i livet att ÄLSKA och har egentligen inte varit beroende av något annat än just kärlek. Kärlek till familj, vänner och älskade.
Men något är förändrat med mig. Det kan alla bekräfta. Faktum är att jag har fått höra det väldigt mycket nu. Det konstiga är att ju mer jag hör det nu för tiden, ju ledsnare blir jag. Ibland bryter jag ihop. För ibland känns det som att den som påpekar det gör det med en uppgivenhet. Som att personen av någon anledning har givit upp på mig. Det får mig lite grand att ge upp på mig själv.
Jag har aldrig varit en "hater" ... Jag har alltid försökt se det bra i personer. I alla personer. Till och med dom som gjort dumma saker mot mig. Jag antar att jag letar upp felen på mig själv istället. vad kunde jag ha gjort för att undvika att personen gjorde sådär mot mig? Vad gjorde jag för fel? istället för att säga åt mig själv att gå vidare, för jag faktiskt INTE gjort något för att den personen skulle göra så mot mig, och jag gjorde faktiskt inget fel.
Kanske har det blivit starkare nu. Kanske har jag blivit svagare. Kanske har jag blivit en svag person. Folk som brukade se upp till mig för att jag var en stark person med egna åsikter, som inte lät mig tryckas ner av någon och blev därför en bra förebild för mina vänner och dom som älskade mig.
Jag har varit ganska kavat sen liten. Jag klarade mig för de mesta själv, gick aldrig ner i större deprissioner, var lycklig över allt jag hade och begärde inte mycket mer av livet...
Nu mera är jag i stort sätt beroende av kärlek. Beroende av att ha någon som älskar mig. Beroende av att känna mig älskad. Men vem är inte det egentligen?
Jag begär mer av mig själv, av livet än jag någonsin gjort. Jag funderar mycket mer över framtiden än jag någonsin gjort. Jag har gått från att inte se längre fram i livet än vad näsan räcker, till att se mig själv i en jävla villa med barn, hund, man och volvo... herregud...
Det har gjort mig svagare än någonsin. Jag blir skrämd av mitt eget liv. Skrämd av att tiden rusar iväg. Skrämd av att jag måste göra allting rätt för att kunna försvinna ur detta liv och tycka att jag har gjort mitt liv så som jag vill ha det, och inte ha några regrets alls. omöjligt. Det är faktiskt omöjligt för vem som helst. Man måste alltså göra det bästa av situationen. Allways. ¨

Mitt sätt att se personer har gjort mig svagare också.
Det här med att jag tror att alla människor är goda. Alla människor förtjänar en andra chans. Att alla människor går att "förändra" jag menar att alla människor kan förändra sig själva liksom... har gjort mig svag. Jag kan helt enkelt inte släppa taget om personerna innan det är fan försent.
Att jag inte släppte taget om den "kompisen'" jag hade för inte så länge sedan innan Den personen försökte kladda på något Den inte borde försökt kladda på har jag fått ångra länge. Jag har det fortfarande i huvudet. Där har vi egentligen det perfekta beviset på att alla människor inte är goda. Här gjorde jag allt för den människan. Jag försvarade den. Jag gav den två otroliga möjligheter till att göra något kul och vi genomförde det. Jag gillade den personen otroligt mycket som vän. Och ändå fick jag ett helvete för det? Och ändå tror jag FORTFARANDE att personen förtjänar något bra av framtiden. Att Den kan förändras. Jag är trots allt glad att vi inte har någon kontakt mer.

Jag har en oroande känsla i magen av att jag kommer få ett till uppvaknande i mitt liv. Jag vill inte det. Det är lika skrämmande varje gång!

En sak jag vet säkert är att jag måste ändra mig som person. Annars blir jag ju som alla andra! Vilket jag alltid stärvat efter att INTE vara. Jag är unik. Jag är speciell. Jag må vara beroende av kärlek, vänner och familj. Men när det kommer till saken så är JAG den enda jag har. Så är det med alla människor. DU är den enda som vet vad som är BÄST för dig, vilken ålder du än är i. Och när jag står där inför ett svårt val, så är JAG den enda jag kan vända mig till.
Jag är den enda jag har i livet - så är det bara. Alla är en liten enstöring trots allt.

Jag har en liten lista i huvudet på saker jag måste göra:

• Ta upp kontakten med forlorade vänner. Jag måste börja socialisera mig igen. Ringa upp mina vänner jag förlorat längst vägen. Fika med dom, lära känna dom på nytt. Jag vill ju så gärna att dom ska lära känna mig igen :) Se vad jag åstakommit i mitt liv hittills, träffa Labben osv. Det hade varit underbart.
• Sluta hata. Jag måste sluta vara en sån skeptisk person. På senaste har jag börjat lyssna för mycket på vad andra har för syn på saker och ting och jag har rättat mig efter det. Vilket jag aldrig gjort förr. Jag kom på idag, att om jag gav alla personer som alla andra runt omkring mig ogillar en chans, så kommer jag mycket längre på vägen än vad dom har gjort hittils. En klok person lär sig av andras misstag. En dåre av sina egna. ett bra ordspråk som jag vill ha som spår genom livet.
• Följa mitt hjärta. Mitt bland alla röster i dagens läge om "välj din yrkesväg i livet redan nu" och alla andra svåra val och röster man får göra och höra som tonåring i dagens samhälle, så har jag tappat mitt hjärtas röst. Jag hör givetvis hur smågay detta låter, men det är sant! Alla har en röst som kommer ifrån hjärtat Men den största delen av befolkningen vet inte om det eller har tappat det på vägen, precis som jag har gjort. Jag måste leta fram den igen. Känna av mig själv bättre och VETA vad jag vill och inte vill i livet. Just nu vet jag bara VEM jag älskar.

Det och lite till är vad jag funderar på just ikväll....