liten

Jag känner mig så liten.
Som en liten flicka som bara vill krypa upp i ditt knä och finnas där i din famn och bli lugn.
Jag känner mig som en rädd liten flicka.
Det kanske är just vad jag är?...
Jag sitter bara i mitt rum och blickar ut genom fönstret i väntan på något infall. Någon bra ide som kan få mig lugn igen. Men ingenting kommer upp...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0