Linnea R Edlund

♥ ♥ ♥

Den jag kommer skriva om, är du.
Dig jag älskar så otroligt mycket.
Dig jag verkligen kämpar för.
Dig som jag aldrig för allting i mitt liv vill förlora.
Du vet exakt att det är dig jag skriver till, eller hur?

Aldrig har jag känt mig såhär för någont. INGEN har någonsin haft mig inlindat runt sitt lillfinger som du har just nu. Inte någon har fått mitt hjärta att banka såhär hårt av kärlek men samtidigt rädsla. Rädslan för att förlora detta, när det är precis detta jag vill. Du förstår säkert vad jag menar?
En sak som jag gör varje kväll, som får mig att känna mig löjlig - men ändå tryggare är att varje kväll innan jag somnar, be för att allting skall gå bra, att ingenting hemskt ska hända, att vi håller ihop. Men jag vet inte vem jag ber till. Men ber, det gör jag. Haha... Kärleken gör en tokig ibland, right?

♥

Vi är människor.
Jag är bara människa.
Det är vi båda överens om.

Men jag är samtidigt en människa, som verkligen bokstavligt talat älskar dig från mitt innersta. Och den kärleken växer hela tiden.
Jag är en människa som aldrig skulle vilja såra dig med flit. Jag skulle såra mig själv om jag sårade dig. Jag blir sårad om någon gör dig illa. Du är verkligen hur underbar som helst.
Kärlek är inte lätt.
Människor med luddiga hjärnor, svävandes på små rosa moln... är det så kärlek är? Kanske blir man lite för luddig ibland, och vaknar helt plötsligt upp av att man faller ner från luddet och hamnar på ett kallt stengolv. Då när man misslyckades.
Och det är här det stora felet kommer in. Tror jag...
Man är INTE dömd att misslyckas - bara för att man blir kär. Man vill gärna tro det , tyvärr. För jag tror det flesta vet hur det känns att bli sårad när man givit någon kärlek. Man vill inte gärna känna på det igen. Fel inställning går man in på i nästa förhållande... Att man är dömd att misslyckas bara för att det är motvind ibland.
Människor med luddiga hjärnor, svävandes på små rosa moln... må så vara. Men vi är inte misslyckade för att man har en period i motvind. Tvärt om. Man är människa.... Och det är vi ju överens om?

♥

Labinot Sefedini.
- Jag vet inte hur jag, med ord skall kunna säga dig hur mycket jag älskar dig.
Hur du skall kunna förstå att det jag säger är på riktigt. Att jag släpper allt för dig om det krävs.
Att ingen skulle älska dig som jag gör.
Hur du ska förstå att jag inte skulle klara mig utan dig.
Hur du ska förstå hur mycket positiv skillnad du gör för mig i mitt trista liv.

Jag hoppas att det finns något för dig och mig imorgon, i övermorgon, dagen efter det, nästa månad osv. För tro det eller ej, men det är med dig jag är som mest lyckligast.

Jag vill bo med dig. Känna den där otroligt härliga friheten att kunna säga att jag bor med den jag verkligen älskar.
Att helt normalt kunna säga "älskling, jag sticker ner till ICA och handlar, är det något du behöver?" Och så går man tillsammans och handlar, haha.
eller "Älskling, jag sticker ner till tvättstugan och hämtar kläderna"... Alltså, alla dessa trista vardagsgrejerna blir så otroligt roliga med dig kan jag lova. För det är VÅRT liv då. Fattar du? VI kan fokusera på OSS. Iallafall lite mer.

Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga... Att jag älskar dig, så det gör ont. Jag verkligen känner hur mitt hjärta kramas åt.
Hur jag alltid vill vara med dig.
Kunna komma hem efter skolan/jobbet och få se dig varje dag i vårat hem...
Att med all säkerhet kunna säga

Labinot ♥ Linnea...

Och veta att det alltid är så...
Så därför ber jag varje kväll.
Låt det va så.

♥