funderar.
Idag fick jag ÄNTLIGEN träffa min baby.
- finns ta mig fan ingen bättre kille än honom. Ställer upp i alla lägen, trots att jag kan vara en riktig bitch när jag är sjuk. Fick till och med blommor. Rosa rosor :) gissa om jag blev glad? Lite generad blev jag allt också... hehe. Synd bara att dom hade frusit ihjäl pga detta kalla väder, men dom går att torka som tur är - vilket jag skall göra.
Nu när jag är på bättrings vägen har jag bestämt mig för att börja ta hand om mig själv lite bättre. Har varit dåligt med det under hösten pga vissa omständigheter... Men nu är det slut med det. Från och med nu skall jag börja tänka på mig själv, inte ta åt mig fel kritik - utan BARA den jag förtjänar, och ta HAND om mig själv igen. Aah... Jag börjar ikväll.
För övrigt är jag ledig imorgon från skolan. Mina betyg ser ganska ljusa ut helt plötsligt, så allting kanske ordnar sig tillslut? Fan vad skönt de känns. Det är som dom säger. Efter varje motgång finns en vändpunkt. Min vändpunkt börjar komma. Jag har bara ett problem kvar att tackla. Problemet jag aldrig lyckats tackla förr, men nu ska jag ta mig fan inte ha detta längre. Mer säger jag inte...
Undrar när jag får mitt nästa studie bidrag. Mina studiebidrag kommer gå till mycket hälsosammare grejer dessa gånger. Jag förstår inte varför jag har varit sån idiot och lagt så MYCKET pengar på andra människor som inte betyder någonting. Då menar jag att jag lagt pengar på vissa för att dom gillar det och då kanske dom respekterar mig också, lagt pengar på folk jag litat på för det är min vän. Så blir man huggen i ryggen till sist ändå.
Nej det finns bara ytterst FÅ människor som är roliga att bjussa på grejer och som jag kan tänka mig att lägga pengar på i framtien. Bland annat är detta Emmy och Labben. Alla andra har jag tappat förtorendet för. Vänner som överger är inte en vän. Ingen av dom två människorna har någonsin övergivit mig. Även fast det skiljer år hur länge vi känt varandra.
Emmy till exempel har jag känt i fem år nu. Vi har haft motgångar, men aldrig gjort slut. Aldrig skiljts åt, och vi har ALDRIG haft en period vi slutat umgås. Hon har alltid ställt upp för mig och funnits där. Jag önskar att jag någon dag kan stå upp lika mycket för henne som hon gjort för mig.
Eller Labben. Vi har bara kännt varandra i ett halvår. Och som jag har betett mig. Du har stått ut me det för du tror på mig. Du är den enda här i närheten alltså där jag bor nu och inte på gotland, som har TROTT på mig. När jag är med dig har jag alltid kännt mig trygg.
Jag kan ha haft en jävlig dag. Jag kan ha gråtit så det inte finns tårar kvar i mig och mina ögon är sådär svullna som allas blir när man gråtit mycket, men såfort jag är med dig , ser dina ögon och hör din röst så vet jag att jag är älskad, trygg och inte hopplös. För du tror på mig.
Du hjälpte mig tillbaka.
Nu ska jag nog dra mig tillbaka... Finns inte så mycket att skriva, för jag skriver bara ut ur mitt hjärta nu och det kommer aldrig ta slut haha.. så, godnatt på er.
Ciao
- finns ta mig fan ingen bättre kille än honom. Ställer upp i alla lägen, trots att jag kan vara en riktig bitch när jag är sjuk. Fick till och med blommor. Rosa rosor :) gissa om jag blev glad? Lite generad blev jag allt också... hehe. Synd bara att dom hade frusit ihjäl pga detta kalla väder, men dom går att torka som tur är - vilket jag skall göra.
Nu när jag är på bättrings vägen har jag bestämt mig för att börja ta hand om mig själv lite bättre. Har varit dåligt med det under hösten pga vissa omständigheter... Men nu är det slut med det. Från och med nu skall jag börja tänka på mig själv, inte ta åt mig fel kritik - utan BARA den jag förtjänar, och ta HAND om mig själv igen. Aah... Jag börjar ikväll.
För övrigt är jag ledig imorgon från skolan. Mina betyg ser ganska ljusa ut helt plötsligt, så allting kanske ordnar sig tillslut? Fan vad skönt de känns. Det är som dom säger. Efter varje motgång finns en vändpunkt. Min vändpunkt börjar komma. Jag har bara ett problem kvar att tackla. Problemet jag aldrig lyckats tackla förr, men nu ska jag ta mig fan inte ha detta längre. Mer säger jag inte...
Undrar när jag får mitt nästa studie bidrag. Mina studiebidrag kommer gå till mycket hälsosammare grejer dessa gånger. Jag förstår inte varför jag har varit sån idiot och lagt så MYCKET pengar på andra människor som inte betyder någonting. Då menar jag att jag lagt pengar på vissa för att dom gillar det och då kanske dom respekterar mig också, lagt pengar på folk jag litat på för det är min vän. Så blir man huggen i ryggen till sist ändå.
Nej det finns bara ytterst FÅ människor som är roliga att bjussa på grejer och som jag kan tänka mig att lägga pengar på i framtien. Bland annat är detta Emmy och Labben. Alla andra har jag tappat förtorendet för. Vänner som överger är inte en vän. Ingen av dom två människorna har någonsin övergivit mig. Även fast det skiljer år hur länge vi känt varandra.
Emmy till exempel har jag känt i fem år nu. Vi har haft motgångar, men aldrig gjort slut. Aldrig skiljts åt, och vi har ALDRIG haft en period vi slutat umgås. Hon har alltid ställt upp för mig och funnits där. Jag önskar att jag någon dag kan stå upp lika mycket för henne som hon gjort för mig.
Eller Labben. Vi har bara kännt varandra i ett halvår. Och som jag har betett mig. Du har stått ut me det för du tror på mig. Du är den enda här i närheten alltså där jag bor nu och inte på gotland, som har TROTT på mig. När jag är med dig har jag alltid kännt mig trygg.
Jag kan ha haft en jävlig dag. Jag kan ha gråtit så det inte finns tårar kvar i mig och mina ögon är sådär svullna som allas blir när man gråtit mycket, men såfort jag är med dig , ser dina ögon och hör din röst så vet jag att jag är älskad, trygg och inte hopplös. För du tror på mig.
Du hjälpte mig tillbaka.
Nu ska jag nog dra mig tillbaka... Finns inte så mycket att skriva, för jag skriver bara ut ur mitt hjärta nu och det kommer aldrig ta slut haha.. så, godnatt på er.
Ciao
Kommentarer
Postat av: e
älskar dig min fina vän!
Trackback
