Om jag kunde bestämma..

Så skulle jag uppfinna någonting som gjorde att du kunde se in i mitt huvud och verkligen förstå mig.
Du förstår mig, jag menar inte så - utan verkligen förstå att jag älskar dig även om det är jävligt svårt när jag beter mig som jag gör ibland...
Du fattar inte hur ledsen jag blir på mig själv.
Jag är ledsen för att jag är en sån dålig flickvän. Jag önskar jag var perfekt... Som du är. Ibland kan jag bryta ihop någon kväll - även fast allting har varit frid och fröjd när vi träffats - för att jag vill visa dig mitt hjärta. Det känns som jag vill riva upp bröstkorgen och blotta det... Brutalt nog.
Det blir som en desperat känsla.
SE MIG. ÄLSKA MIG. GLÖM MIG INTE. SE MIG I DIN MORGONDAG.
Jag har aldrig begärt mycket av denna värld. Det har aldrig funnits något att hämta. Men nu ser jag något. Något jag verkligen behöver för att andas. För att inte bröstet skall krympa ihop så jag inte får någon luft. Och det är du.
Det är helt otroligt. Jag har aldrig varit beroende av någon annan än mig själv.
Jag har aldrig varit en "mammas/pappas flicka" - Jag har inga äldre syskon (som bott hemma) som jag hängt mig på, och mina vänner har alltid haft sitt eget...
Så kommer du. Och jag får känna något som jag aldrig varit med om förr, som jag aldrig trott skulle hända mig.
Jag blir beroende av en människa.
Jag behöver dig för att jag älskar dig.
Jag behöver dig för att du tar hand om mig, så som jag tänker ta hand om dig.
Jag behöver dig för att känna NÅGONTING över huvudtaget i livet.
Jag behöver dig för att kunna andas.

När du blir besviken på mig så rasar allt samman runt mig. Jag sover inte, jag äter inte, jag tänker inte.
Allt jag tänker då är hur jag ska kunna vrida tillbaks tiden - fast jag vet hur desperat jag än är så kommer det inte gå.
Det finns ingenting jag blir mer rädd av än när jag gjort dig besviken. Det känns som jag skulle kunna se döden i vitögat och skratta i jämförelse med att vara en dålig flickvän för dig - för jag är mer rädd när jag gjort dig besviken än något annat. Det känns så.  Jag hoppas du förstår min poäng.

Just nu har jag en sån kväll.
Min hjärna har hakat upp sig, mitt hjärta krymper i en krampaktig rörelse. Det känns verkligen som det vill hoppa ut genom halsen. Springa och gömma sig någonstans typ.
Det känns som allt sitter uppe i halsen. En klump, mitt krampaktiga hjärta, allt.
Det känns som mina revben klämmer ihop mina lungor så jag inte får luft.
Mitt ansikte är 1000 grader varmt och jag har kramp i ansiktet också för att varje gång mitt hjärta krampar, vill allt som sitter i halsen upp. De vill säga gråten. Men jag fattar inte varför den vill upp! Varför?
För att jag gjort mig själv besviken.
För att jag gjort dig besviken.
Och jag är så sjukt rädd...
För att du ska glömma mig. Inte älska mig & inte räkna med mig i din morgondag.
Bara att skriva orden ger mig panik.

Jag älskar dig.
JAG ÄLSKAR DIG.
Just nu älskar jag dig så det gör ont.
Jag älskar dig så att jag känner mig pressad av min egen kärlek.
Hur skall jag kunna räcka till för dig?
Jag blir pressad av att ingenting kan beskriva hur jag innuti mig känner med all min kärlek för dig.
Det är i såna här situationer det känns som att jag måste riva ut hjärtat för att du ska förstå! Men det går ju inte...

Det som skrämmer mig mest är att du ska sluta älska mig.
Att jag blir ensam kvar här med min kärlek.
Vad ska jag göra då?
Jag skulle avlida...

Det finns en framsida och en baksida med kärlek.
Min framsida är att jag är kär i världens underbaraste kille på hela jorden. Han är allt man ska vara. Och det finns ingen jag skulle vara mer stolt över än honom. Jag vill ALDRIG förlora honom. Och det finns INGENTING jag skulle vilja byta ut.
Min baksida är, allas baksidor är. Rädslan. Hur visar man tillräckligt hur älskad personen är.

Jag vill skrika det åt dig. JAG ÄLSKAR DIG. Men inte ens det skulle få dig att förstå. Ingen gåva i världen. Bara JAG kan bevisa det genom mig själv. Och som jag strävar efter det.

Glöm mig aldrig... För jag kommer ALDRIG glömma dig.
Och du kommer ALLTID finnas i min morgondag...
Jag älskar dig min ängel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0