OJ då!
Du a n o n y m som verkar kunna spå ut min framtid, hur ser jag ut om tio år? Vilken färg tänker jag på? Kommer jag ångra allting jag gjort under mina "ung och dum" år? För det är väl det jag är nu? Ung och dum? Vet inte mitt eget bästa? Vet inte vad som är rätt och fel?
En sak du har glömt att du vet långt ifrån allt jag varit med om när det gäller kärlek/killar. Om du så var/är min mamma så vet du inte hälften.
Jag har fått lära mig den svåra vägen - vem som är bra och dålig för mig.
Kom då inte och kalla mitt omdömme dåligt.
"kärleken är blind" Jag skulle bra gärna vilja veta vilken idiot det var som kom på det ordspråket! Man blir knappast blind av kärlek. Snarare upprymmd och korkad.
Men jag är inte upprymd och korkad - snarare känner jag mig mer vaken än jag någonsin varit. Som om jag äntligen fallit ner på jorden!
Innan jag träffade Labinot tänkte jag inte ett skit på varken konsikvenser eller morgondagen.
Jag tänkte inte längre än vad mina tillfälliga behov räckte.
Typ vart är festen? eller - vad ska jag ha för ursäkt för att skolka imorgon så jag kan göra något som roar mig istället? Morgondagen fanns inte annars. I skolan strävade jag efter att vara den största bitchen ni kan hitta. Haha, jag och min älskade vän Emmy lyckades nog ganska bra! Tänker tillbaka på det med ett litet leende trots allt för jag, Emmy och Julia var nog mean girls på riktigt... (Julia var den blåsta som kan känna när det regnar med sina bröst haha) Nej men ärligt talat... Jag hade inte en tanke på någon annan människa än mig själv och mina närmaste vänner. Det var verkligen me, myself and i. Fick jag inte som jag ville så fick jag damp.
Min favorit sysselsättning var att göra killar galna i mig och sedan utnyttja dom till att göra allt jag bad om. Jag hade dom alltid i mitt koppel haha... men när det väl kom till saken lekte jag oskyldig och låtsades att dom missförstått min viljan, att jag ju faktiskt bara ville vara vän.. (detta gäller inte dunda jimmie said och matte) var jag ett ängla barn? Nej inte riktigt.
Labben försöker få mig på rätt spår för att han älskar mig. Och för att vårat förhållande faktiskt inte skulle fungera om jag fortsatt leva det sjuka livet!
Nu är jag bara den JAG SJÄLV TRIVS MED. ingen labben sagt åt mig att vara (som ni tror) utan han hjälpte mig mest att komma på rätt spår, för jag var otroligt vilsen.
Det kan nog alla som känner mig hålla med om!
En sak du har glömt att du vet långt ifrån allt jag varit med om när det gäller kärlek/killar. Om du så var/är min mamma så vet du inte hälften.
Jag har fått lära mig den svåra vägen - vem som är bra och dålig för mig.
Kom då inte och kalla mitt omdömme dåligt.
"kärleken är blind" Jag skulle bra gärna vilja veta vilken idiot det var som kom på det ordspråket! Man blir knappast blind av kärlek. Snarare upprymmd och korkad.
Men jag är inte upprymd och korkad - snarare känner jag mig mer vaken än jag någonsin varit. Som om jag äntligen fallit ner på jorden!
Innan jag träffade Labinot tänkte jag inte ett skit på varken konsikvenser eller morgondagen.
Jag tänkte inte längre än vad mina tillfälliga behov räckte.
Typ vart är festen? eller - vad ska jag ha för ursäkt för att skolka imorgon så jag kan göra något som roar mig istället? Morgondagen fanns inte annars. I skolan strävade jag efter att vara den största bitchen ni kan hitta. Haha, jag och min älskade vän Emmy lyckades nog ganska bra! Tänker tillbaka på det med ett litet leende trots allt för jag, Emmy och Julia var nog mean girls på riktigt... (Julia var den blåsta som kan känna när det regnar med sina bröst haha) Nej men ärligt talat... Jag hade inte en tanke på någon annan människa än mig själv och mina närmaste vänner. Det var verkligen me, myself and i. Fick jag inte som jag ville så fick jag damp.
Min favorit sysselsättning var att göra killar galna i mig och sedan utnyttja dom till att göra allt jag bad om. Jag hade dom alltid i mitt koppel haha... men när det väl kom till saken lekte jag oskyldig och låtsades att dom missförstått min viljan, att jag ju faktiskt bara ville vara vän.. (detta gäller inte dunda jimmie said och matte) var jag ett ängla barn? Nej inte riktigt.
Labben försöker få mig på rätt spår för att han älskar mig. Och för att vårat förhållande faktiskt inte skulle fungera om jag fortsatt leva det sjuka livet!
Nu är jag bara den JAG SJÄLV TRIVS MED. ingen labben sagt åt mig att vara (som ni tror) utan han hjälpte mig mest att komma på rätt spår, för jag var otroligt vilsen.
Det kan nog alla som känner mig hålla med om!
Kommentarer
Trackback
