kärlek är starkare än så.
Alldeles nyss såg jag på en serie på ettan som heter Damernas dektektiv byrå.
Det är första gången jag ser denna, så jag hade inte så mycket att tycka.
Men medans jag sappade så kom jag in mitt i den serien iallafall...
Det var en kvinna där som antagligen blivit hotat/mutad av sin före detta man. Så hon var tvungen att gå denne till mötes även fast hon inte ville. Normalt huh?
Skillnaden var dock att hon var rädd för honom. Hon var glad när han stack, och rädd för att han skulle komma tillbaka.
Hon beskrev det som att hon alltid varit rädd för honom. Först hans knytnävar, sen om han skulle återvända... Men nu hade han ingenting hon behövde vara rädd för, vid sida av hans knytnävar hade han ingenting.
Hon hade förlorat ett barn med honom, hon hade blivit slagen av honom... Men ändå när hon upptäckte att han använde droger - försökte hon hjälpa honom.
Man kunde se i deras ögon att kärleken alltid funnits där. Den fanns fortfarande där. Jag började nästan gråta när jag såg det.
Kvinnan hade förlorat ett barn med honom, blivit slagen av honom, blivit lämnad av honom - men ändå älskar hon honom.
Kärleken är starkare än något slag i världen...
Så lägg ner allt snack om att en kvinna borde lämna sin man när han slår henne. För om valet inte är hennes, kommer hon aldrig över honom.
Det är bara min åsikt.
