Jag börjar bli van med att...
Höra heta diskutioner om mig själv :)
Alldeles nu pågår det nämligen ett! - Detta måste ju betyda att jag är en väldigt provoserande person ,right??
- Grejen är den att jag är världens snällaste ;) Det är sant!
Det VÄRSTA jag vet är att höra folk snacka skit om en annan person (även om man själv självklart inte är mer än människa och kan säga ett ont ord om någon annan ibland, men det händer inte ofta), det värsta jag vet är när jag skrikit på någon. Mår dåligt DIREKT efteråt. Det händer SÄLLAN att jag gapar omkring mig (även fast detta kommer få mot argument från dom diskuterandes håll) och jag anser att TROTS att personen förtjäänar att bli gapad på, så mår jag dåligt efteråt.
Vet ni vad det konstigaste är? - att jag gapar på dom som försöker hjälpa mig och har aldrig i mitt liv gapat på den enda personen i världen jag hatar (det är en hon, så ingen behöver känna sig träffad -.-). VAD beror detta på? - Jo, jag vill INTE ta hjälp. Det känns som jag påfrestar dom i onödan. Mitt problem, my life - my buisness. Jag har aldrig begärt mycket av någon, och ändå har jag alltid fått och fått. Bevisar inte det egentligen hur jädrars älskvärd jag är? ;) haha!
Jag tänker inte stå för någon utskällning om inte jag själv har orsakat något :) och jag kan inte alltid veta mitt i min middag att någon står och gapar ute på parkeringen?
Jag trodde jag skulle börja skratta... Jag fick verkligen kämpa för att hålla mig :) - Jag har nämligen bestämt mig för att inte låta mig tryckas ner av någon :) se vad som redan har hänt! Jag är tvungen att gå om ett år kära. Och tänk efter lite... Vissa föräldrar är lite konstiga faktiskt.
Ibland känner jag mig straffad för att jag tex, låt oss säga sover borta två nätter innan en resa för att få sova med älskling (eftersom han inte kan komma hit), medans andra barn inte alls får någon tillsägelse över att dom är ute och festar var eller varannan helg?
Jag gör inte sånt.
Är jag inte ganska älskvärd egentligen? ;)
Tänk om jag kunde få ut lite av min gåva att provosera här i bloggen! Jag hade fan legat på världsettan...
Vart jag än kommer så frågar sig alltid folk hur jag alltid lyckas komma undan?
- svaret är, för att jag är grym, mognare än vissa jag *** med, och vet att NI inte behöver oroa er för något för jag tar mer ansvar än ** någinsin gjort för mig :)
Puss ♥
Alldeles nu pågår det nämligen ett! - Detta måste ju betyda att jag är en väldigt provoserande person ,right??
- Grejen är den att jag är världens snällaste ;) Det är sant!
Det VÄRSTA jag vet är att höra folk snacka skit om en annan person (även om man själv självklart inte är mer än människa och kan säga ett ont ord om någon annan ibland, men det händer inte ofta), det värsta jag vet är när jag skrikit på någon. Mår dåligt DIREKT efteråt. Det händer SÄLLAN att jag gapar omkring mig (även fast detta kommer få mot argument från dom diskuterandes håll) och jag anser att TROTS att personen förtjäänar att bli gapad på, så mår jag dåligt efteråt.
Vet ni vad det konstigaste är? - att jag gapar på dom som försöker hjälpa mig och har aldrig i mitt liv gapat på den enda personen i världen jag hatar (det är en hon, så ingen behöver känna sig träffad -.-). VAD beror detta på? - Jo, jag vill INTE ta hjälp. Det känns som jag påfrestar dom i onödan. Mitt problem, my life - my buisness. Jag har aldrig begärt mycket av någon, och ändå har jag alltid fått och fått. Bevisar inte det egentligen hur jädrars älskvärd jag är? ;) haha!
Jag tänker inte stå för någon utskällning om inte jag själv har orsakat något :) och jag kan inte alltid veta mitt i min middag att någon står och gapar ute på parkeringen?
Jag trodde jag skulle börja skratta... Jag fick verkligen kämpa för att hålla mig :) - Jag har nämligen bestämt mig för att inte låta mig tryckas ner av någon :) se vad som redan har hänt! Jag är tvungen att gå om ett år kära. Och tänk efter lite... Vissa föräldrar är lite konstiga faktiskt.
Ibland känner jag mig straffad för att jag tex, låt oss säga sover borta två nätter innan en resa för att få sova med älskling (eftersom han inte kan komma hit), medans andra barn inte alls får någon tillsägelse över att dom är ute och festar var eller varannan helg?
Jag gör inte sånt.
Är jag inte ganska älskvärd egentligen? ;)
Tänk om jag kunde få ut lite av min gåva att provosera här i bloggen! Jag hade fan legat på världsettan...
Vart jag än kommer så frågar sig alltid folk hur jag alltid lyckas komma undan?
- svaret är, för att jag är grym, mognare än vissa jag *** med, och vet att NI inte behöver oroa er för något för jag tar mer ansvar än ** någinsin gjort för mig :)
Puss ♥
Kommentarer
Trackback
