Älskling älskling älskling
Åååh äntligen fick jag tag i älskling ♥♥♥♥♥♥
Nu blev jag genast på bättre humör skall ni veta! alldeles nyss kändes det som jag skulle börja gråta över minsta lilla, tex att det inte fanns någon choklad hemma eller något strösocker att baka med.. så ringde han och var sådär söt som bara han kan vara och nu känns det som att jag skulle kunna hoppa på ett ben hela vägen till Tjörn lätt som en plätt :)
I F U C K I N G L O V E Y O U ♥
Jag saknar dig hela tiden :) Men nu är det inte på ett ledsamt sätt längre. Ditt samtal gjorde mig mycket starkare. Nu känns det som en saknad på normalt vis. Som att det kommer inte bli något ont av att vara ifrån varandra - jag bara saknar dig och kommer helt enkelt bli överlycklig av att se dig igen :) jag längtar verkligen efter det.
Det slog mig just att saknad är fel när det gäller detta. Längtan är rätta ordet. för saknad är en sorglig sak, och du och jag är kärlek. Allways. I vissa stunder är det svårare än andra. Som den senaste tiden. Vi stötte på motvind vi absolut inte bad om, och på ett vis inte kunde råför - men vi klarade det. Och det var inte en liten motvind heller. Och jag älskar dig för det. Än mer än förr.
Jag visste det. Redan sedan första gången jag såg dig. Jag kände på mig att jag skulle komma att älska dig. Ni vet, människans konstiga funktioner.
Jag har länge gått runt och tänkt "någonstans där ute i världen vandrar det runt en kille som jag kommer älska så mycket att det kommer räcka för att göra mig lycklig i oändlighet. undra vem han är?"
Det var undermedvetet exakt det jag fick reda på när jag såg dig. Och för att inte tala om när vi pratade första gången nästan ett halvår senare... Tänk att det tog sån tid för mig att vara tillräckligt modig huh?
Jag han börja gymnasiet innan det skedde. och det var genom en slump...
Jag skulle träffa Jimmie och Dunda på nösnäs gymnasiet efter skolan. Men Jimmie hade inte slutat och jag har ingen aning om vart Dunda var.
Så gick jag där , och jag minns att när ja gick från bussen mot skolan så¨tänkte jag "Jag kommer stöta på labben på vägen in...."
Vad tror ni händer? - Jag ser någon som mina ögon automatiskt fastnar vid gå mot gymmet. Jag tänkte wooow, sen insåg jag att det var Labben. Jag blev helt dum i huvudet. "Hjälp, vad ska jag göra. ska jag ha ögonkontakt? ska jag gå åt andra hållet, kommer han känna igen mig, kommer han hälsa?????"
Han vände faktiskt riktning och gick emot mig.
Då blev jag dum i huvudet på riktigt hahaha. Började svettas och grejer - tyyyypiskt tänkte jag. Hoppas det inte syns typ :D
Så börja vi snacka. Och jag minns att jag blev så förvånad över hans sexiga röst! Hur kunde den där lillen ( inget illa menat älskling :D ) ha sån mörk röst? Det var nog det andra jag blev kär i redan då. Typ ville att han skulle prata så jag kunde höra haha...
Sen tog vi skydd från hettan inne i kafeterian. Jag var turstig minns jag så jag tog fram pengar och grejer. Så frågar han vad jag ville ha och bjöd mig på en cola, o köpte en fanta till sig själv. Det var liksom första gången vi över huvud taget snackade:P
Det andra jag blev kär i var hans personlighet... Den var totalt motvänd mot vad jag trott! Så bra grejer han hävde ut sig. Innan hade man bara hört "ey mannen svär hoho osv." haha. Men helt plötsligt trädde den riktiga Lab fram. Helt otroligt. Sen hans ögon. Dom döljer alltid något...
När vi satt där och pratade vid det där bordet så kan jag faktiskt inte minnas att han log.
Detta låter säkert skumt för er att jag inte blev obekväm med det.
Men det kändes så bra att prata med honom, och det hade inte känts bra om han tyckte det var tråkigt.
Vi bara var. Det krävdes liksom inget fake leende. Ni vet som det blir när man bestämt träff med någon för att göra bra intryck?
Det behövdes inget.
En sak till jag minns är att jag hela tiden ville hoppa på honom, haha. Typ dra iväg honom till något osynligt hörn och ...... nej nu gick jag för långt :D Men hoppa på honom, hell yeah! Men tror ni jag vågade? Hell no! haha Kanske för mitt egna bästa också. Eftersom att det hade givit liiiiiiiiiiiiiiiiiite fel intryck.
Sen på bussen hem satt jag med Jimmie och dunda. Bakom mig satt Labben igen. Det var så sjukt . Som att vi pratat överhuvud taget inte hänt.
Så sa ajg till Jimmie att jag var törstig rent spontant. Så fick jag en knackning i huvudet och så stack Labben fram de sista av hans fantaflaska med ett litet leende (hör och häpnad) och jag minns att det ända jag tänkte på när jag tog klunken av den fantan var "han minns att vi snacka (trots att de var en kvart senare, haha)" och "Hans läppar har varit här" Det var seriöst nästan som att jag kunde känna värmen av dom fortfarande... Men det var ju min fantasi såklart.
Jag trodde aldrig att min fantasi skulle bli verklighet...
Labinot Sefedini ♥ Linnea Edlund
hahah förlåt jag var tvungen :D:D haha.
Nu blev jag genast på bättre humör skall ni veta! alldeles nyss kändes det som jag skulle börja gråta över minsta lilla, tex att det inte fanns någon choklad hemma eller något strösocker att baka med.. så ringde han och var sådär söt som bara han kan vara och nu känns det som att jag skulle kunna hoppa på ett ben hela vägen till Tjörn lätt som en plätt :)
I F U C K I N G L O V E Y O U ♥
Jag saknar dig hela tiden :) Men nu är det inte på ett ledsamt sätt längre. Ditt samtal gjorde mig mycket starkare. Nu känns det som en saknad på normalt vis. Som att det kommer inte bli något ont av att vara ifrån varandra - jag bara saknar dig och kommer helt enkelt bli överlycklig av att se dig igen :) jag längtar verkligen efter det.
Det slog mig just att saknad är fel när det gäller detta. Längtan är rätta ordet. för saknad är en sorglig sak, och du och jag är kärlek. Allways. I vissa stunder är det svårare än andra. Som den senaste tiden. Vi stötte på motvind vi absolut inte bad om, och på ett vis inte kunde råför - men vi klarade det. Och det var inte en liten motvind heller. Och jag älskar dig för det. Än mer än förr.
Jag visste det. Redan sedan första gången jag såg dig. Jag kände på mig att jag skulle komma att älska dig. Ni vet, människans konstiga funktioner.
Jag har länge gått runt och tänkt "någonstans där ute i världen vandrar det runt en kille som jag kommer älska så mycket att det kommer räcka för att göra mig lycklig i oändlighet. undra vem han är?"
Det var undermedvetet exakt det jag fick reda på när jag såg dig. Och för att inte tala om när vi pratade första gången nästan ett halvår senare... Tänk att det tog sån tid för mig att vara tillräckligt modig huh?
Jag han börja gymnasiet innan det skedde. och det var genom en slump...
Jag skulle träffa Jimmie och Dunda på nösnäs gymnasiet efter skolan. Men Jimmie hade inte slutat och jag har ingen aning om vart Dunda var.
Så gick jag där , och jag minns att när ja gick från bussen mot skolan så¨tänkte jag "Jag kommer stöta på labben på vägen in...."
Vad tror ni händer? - Jag ser någon som mina ögon automatiskt fastnar vid gå mot gymmet. Jag tänkte wooow, sen insåg jag att det var Labben. Jag blev helt dum i huvudet. "Hjälp, vad ska jag göra. ska jag ha ögonkontakt? ska jag gå åt andra hållet, kommer han känna igen mig, kommer han hälsa?????"
Han vände faktiskt riktning och gick emot mig.
Då blev jag dum i huvudet på riktigt hahaha. Började svettas och grejer - tyyyypiskt tänkte jag. Hoppas det inte syns typ :D
Så börja vi snacka. Och jag minns att jag blev så förvånad över hans sexiga röst! Hur kunde den där lillen ( inget illa menat älskling :D ) ha sån mörk röst? Det var nog det andra jag blev kär i redan då. Typ ville att han skulle prata så jag kunde höra haha...
Sen tog vi skydd från hettan inne i kafeterian. Jag var turstig minns jag så jag tog fram pengar och grejer. Så frågar han vad jag ville ha och bjöd mig på en cola, o köpte en fanta till sig själv. Det var liksom första gången vi över huvud taget snackade:P
Det andra jag blev kär i var hans personlighet... Den var totalt motvänd mot vad jag trott! Så bra grejer han hävde ut sig. Innan hade man bara hört "ey mannen svär hoho osv." haha. Men helt plötsligt trädde den riktiga Lab fram. Helt otroligt. Sen hans ögon. Dom döljer alltid något...
När vi satt där och pratade vid det där bordet så kan jag faktiskt inte minnas att han log.
Detta låter säkert skumt för er att jag inte blev obekväm med det.
Men det kändes så bra att prata med honom, och det hade inte känts bra om han tyckte det var tråkigt.
Vi bara var. Det krävdes liksom inget fake leende. Ni vet som det blir när man bestämt träff med någon för att göra bra intryck?
Det behövdes inget.
En sak till jag minns är att jag hela tiden ville hoppa på honom, haha. Typ dra iväg honom till något osynligt hörn och ...... nej nu gick jag för långt :D Men hoppa på honom, hell yeah! Men tror ni jag vågade? Hell no! haha Kanske för mitt egna bästa också. Eftersom att det hade givit liiiiiiiiiiiiiiiiiite fel intryck.
Sen på bussen hem satt jag med Jimmie och dunda. Bakom mig satt Labben igen. Det var så sjukt . Som att vi pratat överhuvud taget inte hänt.
Så sa ajg till Jimmie att jag var törstig rent spontant. Så fick jag en knackning i huvudet och så stack Labben fram de sista av hans fantaflaska med ett litet leende (hör och häpnad) och jag minns att det ända jag tänkte på när jag tog klunken av den fantan var "han minns att vi snacka (trots att de var en kvart senare, haha)" och "Hans läppar har varit här" Det var seriöst nästan som att jag kunde känna värmen av dom fortfarande... Men det var ju min fantasi såklart.
Jag trodde aldrig att min fantasi skulle bli verklighet...
Labinot Sefedini ♥ Linnea Edlund
hahah förlåt jag var tvungen :D:D haha.
Kommentarer
Trackback
