Hannah är min personliga dr. phil & hon är grym på att beskriva känslor. Läs hennes blogg så får ni en riktig tankeställare:hannahkatz.webblogg.se
Hennes senaste inlägg (sorry hannah, tyckte bara de var så jävla bra skrivet..)
"tänk er när det ni hade, hade nått sitt slut, alla glada dagar var över och du stog ensam kvar med en känsla av tomhet. När han lämnade dig hade det gjort ont men tiden har gått och förälskelsen är borta. Veckor blev till månader och månader blev till år. Du börjar inte längre skaka för att han ringer på din telefon och din mage knyter sig inte längre för att någon nämner hans namn. Men ändå finns fortfarande en känsla av tomhet. Ett tomrum han fyllde ut för länge sen. Känslan har du på något sätt blivit bekväm med, för det är det ända spåret som finns kvar av eran tid tillsammans. Det ända beviset på att det en gång var ni två. Du har vant dig så vid känslan att det blivit en del av dig, en del av din identitet. Men på senare tid har tomrummet minskat, du har hittat andra saker i livet som kan kompensera med det ni två en gång hade. Det borde kännas som en lättnad men det känns mer som om du förlorar en del av dig själv."
